Mån 29/6 Hamnkapten Emil försöker lösa både kyl- och mastproblemen. Det företag, Damen SA, som i böckerna anges som mastresare är inte intresserade av så små jobb. Emil ordnar så att ett skeppsvarv med mastodontkran hjälper oss. Halva staden är involverad och hjälper till, dock inte med räkningen som slutade på 200 Euro per båt. Det motsvarar en bra månadslön här. Kylen visade sig ha en brunnen motor vilket ingen här kan fixa. På väg till varvet passerar vi 2 svenska kustbevakningsbåtar, Slite och Karlskrona som ligger här för ombyggnad.
Tisd 30/6 Gör klart påmastningen, det är mycket tampar som skall dras och segel som skall på.
Handlar och växlar pengar igen. Sedan går vi vidare. Trist att lämna gänget på hamnkaptenens båt. Jag ger honom 50 Euro för allt han gjort och vi har ju legat gratis vid hans båt i 3 nätter. Folk vinkar och ropar nu när vi är segelbåtar, det är mycket ovanligt här. Vi kommer direkt ut i åska och regn. De är mindre kul nu när masten är uppe. Ett tag regnade det och var så dålig sikt att jag inte märkte när det läckte in från tältet så att jag satt i vatten. Jag blev förhoppningsvis av med en del spindlar som olovandes har flyttat in. Efter en stund får vi Moldavien på babordssidan. Det varar dock bara 570 m. Sedan tar Ukraina vid.
Jag beskrev tidigare att fiskarna ”ploppade” i vattnet med ett rör. Det är Kattfisk de vill ha. De största kan bli över 100 kilo. Runt 40 kg. är ganska vanligt.
Allt, gator, byggnader, fordon och båtar saknar underhåll. Det ordet finns nog inte här borta. Allt som inte är grått är nytt. Vi ankrar för natten. Efter en stund kommer två fiskare i en liten båt drivande och skrikande. De har ett ca 200 m. långt drivnät ute som fastnar på våra båtars ankarlinor. De gapar och skriker medan vi försöker hjälpa dem så gott det går i strömmen. Felet är deras, de måste ju hålla reda på sina grejor.
Ons. 1/7 I dag är det 2 mån. sedan jag lämnade Nancy. Margitha har köpt en resa så hon kommer till Lemnos i Grekland den 12:e kl. 22:10. Det ska bli kul med sällskap ombord. Jag har nu lite bråttom, jag måste segla minst 50 nm/dag. Det är som att segla till Gotland. Det skall gå bra om jag bara får vettigt seglingsväder.
Efter ½ timme delar sig floden. Jag svänger till höger och lämnar därmed Ukraina. Vi kommer till Tulcea där Hans tankar. Det är en enorm hamn i en liten stad. Det finns massor med turbåtar som visar deltat. Efter ytterliggare 4 nm. svänger jag vänster in på Sulina arm. Den är inte mycket bredare än Göta Kanal men här går Oceangående fartyg.. Otäckast är bärplansbåtarna som ser ut som jättestora myggor och dundrar förbi i 30-40 knop 5 m. bort.
Deltat är 5,800 kv.km. stort och fylls årligen på med 50 milj. ton slam och sand. Här finns massor med pelikaner och andra fåglar. Det är också gott om mygg och andra insekter som jag aldrig tidigare sett. Även grodor och andra vattendjur är vanliga. Vilda grisar bökar i strandkanten.
Jag anländer till Sulina kl. 15:30 så nu är Donaufärden över. Tyvärr skickar strömmen och 12m/sek in mig i kajen så att jag gör ett litet hack i fören. Det är första skadan på resan. Firar att vi är vid km O med middag på krogen tillsammans med besättningen på en dansk båt med Lilita och Erik ombord som kom in efter oss.
Tor. 2/7 Kl. 7 sitter jag i sittbrunnen klädd precis som när jag föddes. Det är redan 38 grader och vindstilla. Motorgång och det rullar hemskt eftersom det blåste rejält igår. Har redan åkt 3 ½ timme, vi är 3 båtar som går till Constanta idag. Det blir nog lite över 90 nm. Jag försöker få igång vatermakern men jag får inte bort luften ur systemet. Jag kanske har vattenintaget för långt fram så att luft kommer in p.g.a. farten. Kl. 9 måste jag ändra kurs. Oljeborrtornet föröver vägrar flytta på sig trots att jag har honom lite om babord. Tänkte först knuffa bort honom men så kom jag på att borret kanske går av och då rinner oljan ut i vattnet och då kan jag ju inte bada.
Hittills är havet grågrönt och med grumligt vatten. Medström, ibland 2 knop, och havet blir spegelblankt, sämre kan man ha det. Kl. 11 är det dags, nu får havet njuta en stund av att omsluta min underbara kropp! Det har nämligen skiftat färg till vackert turkost, havet alltså. Det blir flera bad under dagen.
Jag får en smärre chock när jag kommer till Ana Marina i Eforie Nord straxt söder om Constanza, där jag träffar engelsmännen igen. Fullt modernt ligger den omgiven av badstränder och tivoliverksamhet. Är det de här som är civilisation? Vi tar en promenad upp till staden för att äta. Här rullar gamla Dacia uppblandat med nya Mercedes, BMW och Rolls Royce. Allt det vanliga tingeltanglet finns förstås. Vi äter allt vi orkar (jag lämnar hälften) för 5 Euro.
Hittar vatermakerns luftläcka, sedan i säng. Somnar trots discomusiken runt omkring. Google Pos:44,0349N 28,3836E